Hur det går med vår amning?

Under mitt inlägg om vår havererande (ja, presens) amning fick jag tips från Cecilia och Nina om att det skulle kunna röra sig om kort tungband, och du vet ju hur det blir när man är desperat efter svar och lösningar på akuta problem, eller hur? Jag googlade, gick med i facebookgruppen, kollade bilder och läste om folks olika berättelser. Allt verkade stämma in på oss – eller i alla fall mer än hälften. Jag var övertygad om att min pojke har för kort tungband.

Jag skulle ju ringa amningsmottagningen för att få hjälp på den vägen, men de har högt tryck och lång väntetid sa de på telefonsvararen så jag ringde min husläkare istället.

Min husläkare har känt mig sedan jag var 12 år gammal. Hon är allergispecialist, så det är därför (jag är ju allergisk mot sånt som är gott och/eller gulligt). Hon beordrade mig att ringa en gammal kollega till henne på Alva Barnklinik, men det visade sig att han inte var tillgänglig så jag fick en tid i fredags hos hans kollega.

Kollegan i fråga, en något auktoritär herre, konstaterade att vår pojke definitivt inte har kort tungband. Jag frågade om det kunde vara svamp då, med tanke på att pojken fram till helt nyligen haft en rejäl mjölktunga. Han rådde mig att kontakta amningsmottagningen, och skrev ut svampmedicin till pojken och mig. Sen försökte han vara hjälpsam med att säga att det inte finns någon forskning som säger att amning är bättre än ersättning för barnet… vilket jag inte tror på. Amning är bättre av många anledningar, och jag säger det utan värdering. Det är upp till var och en att välja själv, och jag vill verkligen. För mig är amningen jätteviktig. Kan jag göra ens det minsta lilla för att minska risken att han ärver mina allergier så kommer jag att kämpa för det. Men om barnläkaren säger en sådan sak till mig, så kanske han inte kan se hur det ska kunna gå att lösa?

Jag kände mig ganska nedslagen efter det besöket, jag hade hoppats så intensivt på att ha hittat problemet så att vi kan börja göra något åt det. Jag ringde min läkare och berättade, och hon gav mig en tid hos henne på måndag – dvs igår.

Efter att ha uppdaterat henne om läget bad hon att få se mina bröst, så jag lyfte upp tröjan och flashade.

Hon tittade på mig, och så gjorde hon en Min. Hon såg ut som om jag just klämt en citronklyfta i ögat på henne när hon sa:.

”Det där gillar jag inte. Lisa, det där ser inte bra ut.” Sen fick jag gå tillbaka ut i väntrummet medan hon ringde några hemliga samtal, och när jag kom tillbaka in sa hon såhär:

”Lisa nu gör vi såhär att du får antibiotika mot streptokocker och en kräm mot svamp, utifall att vi har fel vilket jag hoppas att vi har. Hämta ut medicinen nu direkt när du åker hem, och börja inte amma igen förrän om 2 dagar, då borde det kännas lite bättre.”

Hon gjorde en paus, tittade på mig igen och sa att Lisa, vi löser det här.

Jag hoppas verkligen att vi löser det, för jag har inte så mycket driv kvar. Jag är rädd att mjölken ska sina när jag bara pumpar, men hur jag ska palla att amma igen imorgon vete fan.

 

2 thoughts on “Hur det går med vår amning?

  1. PS. Du som trots allt bor i Sthlms området kan be att få en second opinion angående tungbandet i Mörby centrum, där de har stor kunskap kring det här och räknas som några av de bästa i Sverige på att bedöma tungband. Väldigt få läkare känner ex igen när bakre tungbandet är kort. När så många saker faktiskt stämmer in på dig och läkarna står så pass handfallna gällande andra alternativ blir jag tveksam till den auktoritäre läkarens bedömning. Förutsatt att du orkar driva det vidare förstås.

Kommentera