Simon kommer springande, agil som en gasell. Han pressar fram det-är-synd-om-mig-gråt:
”Mammaaa! Mamma? Ja slog mig!”
”Å nej! Var då nånstans?”
”På buttijuggan.”
Jag tittar på honom. Han tittar på mig.
”På butti…? Ok, var ska jag blåsa?” fintar jag.
Han håller fram sin fot med tårna uppåt: ”Däj,” säger han och pekar.
Ja, såklart! Stortån, skrattar jag och blåser som en varg på ett grishus. Där fick jag för att jag lärt dem farmors tåramsa.
Farmors tåramsa
Lilleritån
Tilleritån
Tillerosa
Mackaspär
… och stooooooora Bultiruggan!
Min farmor (född 1915) lärde oss den ramsan när vi var små. Försökte googla den men hittade istället en intressant artikel om andra tåramsor hos Sveriges Radio.
Vad gulligt! Här i Norge har vi fått lära oss en som verkar ha samma ”melodi” så att säga;
Titil
Totil
Tillaros
Ebbefrö
..och stooooora gubben hästen!
Jag har fått blåsa stora gubben hästen ett par gånger ?
Haha underbart! ?