Fantastiskt vad tid bloggandet tar

Det är mycket som behöver göras hemma – eller göras, kort och gott. Det är mycket som behöver göras. Hela tiden. Så är det. Det är självförvållat förstås; vi är inte tvungna att platsbygga en garderob i hallen, vi måste inte tvätta förrän all den rena tvätten tar slut, vi måste inte handla förrän all mat är slut. Mycket av det man gör, gör man för att undvika katastrofer längre fram.

Jag är jättebra på att se katastrofer längre fram och hör och häpna, alla innehåller inte aliens som fickparkerar ovanpå simhallen och demolerar taket eller IS-krigare i tvättstugan (ja, hämtat ur verkligheten). Nej, där finns kvällar då man inte haft tid att handla och kyl och frys är tomma på födoämnen, där finns morgnar då man inte hittar några rena kläder att ta på någon, där finns ett akut behov av ordning bland allas ytterkläder och skor för att i alla fall veta var man ska leta efter saker när man har bråttom iväg.

Tyvärr är det inte alltid så lätt (för mig) att vara strukturerad och metodisk, och därför blir det rätt mycket dötid över när Simon sover middag och jag borde både det ena och det andra, men istället ägnar jag mig åt konstiga saker som att äta glass, slösurfa, sy saker vi inte behöver eller ännu bättre; handla symaterial till saker som jag vill sy men vet att jag inte kommer hinna göra i år. Min blogg tar mycket av den här tiden också.

Det är helt fantastiskt vad tid bloggandet tar. De flesta som bloggar själva vet om detta, för det är inte bara att skriva inlägg och posta dem lite då och då när andan faller på.

Man bloggar för att man vill bli läst, och inte bara av folk som man träffar regelbundet utan av totala främlingar också. Tänk ”författare”. En blogg måste underhållas. Trafiken till bloggen måste underhållas.

Min vän Tess var här i onsdags, och vi började prata strategier för hur man ska synas på nätet. Till min stora förtjusning blev besöket flera timmar längre än planerat, eftersom hon från början inte var här för att diskutera bloggar med mig utan för att vi sällan ses och hade så mycket annat att ta igen.

Tydligen hade Simon lite att ta igen också. ”Du har ju fyllt år!” som Tess så lyckligt påminde honom om när hon räckte över en försenad födelsedagspresent.

Simon blev förtjust – såklart. Eftersom Tess tillhör honom nu, så krävde han att hon skulle hålla i leksaken så att den inte skulle glida runt på golvet medan han pillade med den.

barnkungen

Tess blev också förtjust – såklart. De flesta som gillar ungar blir förtjusta av att så snabbt accepteras och involveras i ett så litet barns lekar. Dessutom är det himla kul när man ger bort en leksak i present och leksaken sedan upptar alla lekar den dagen.

Tack Tess ?

1 thought on “Fantastiskt vad tid bloggandet tar”

Kommentera