Familjeliv; hustomtar och jubeloffer

När jag och Björn var på profylaxkursen när jag var gravid med Simon – en kurs jag för övrigt kan rekommendera för den som är nervös eller orolig (eller bara vill förbereda sig) – så var bland det första, som hon som höll i det hela sa till oss:

”Är det nån som är lite nervös?”

Blandade svar.

”Känner ni kanske att det är mycket ni undrar över, eller funderar mycket på eller så?”

Jakande svar.

”Är det kanske till och med så att ni varit inne på Familjeliv och läst lite?”

Roade, lite motvilliga ”jaaa…” hördes från lite olika håll i rummet, alla log igenkännande.

”Gör inte så mot er själva!” utbrast hon då och skrattade. ”På Familjeliv hittar man sällan sådant man vill veta, och det är mycket rykten, urban legends och annat strunt som florerar där. Jag som barnmorska blir ibland mörkrädd när jag hör vad som står där. Har ni frågor, ställ dem till mig, till er barnmorska, eller ring 1177. Undvik Familjeliv!”

Igenkännande och medhåll var känslan i gruppen när vi gick vidare. För det är så sant, att vad man än söker på så verkar sökresultatet alltid innehålla ett gäng länkar till Familjelivs olika trådar, och det är aldrig svaret man söker som man hittar där. Däremot hittar man en massa annat.

På Familjeliv hänger mycket folk med mycket tid över. Folk som inte fått bearbeta sina trauman, folk som råkat ut för det där som händer 0,00001% av befolkningen den 7e februari var tredje århundrade om vädret är dåligt, eller folk som saknar annan sysselsättning än slösurfing och undertryckande av ilska. Jag tror att Familjeliv lyckats bli hustomtarnas och jubeloffrens hemforum. Det är där de samlas och delar sanningar och osanningar i en salig röra, letar upp utlämnande inlägg från vilsna människor som sträcker sig efter hjälp från alla tänkbara håll och talar om för dem hur misslyckade de är som ställer sådana dumma frågor.

Familjeliv lockar ständigt nya besökare eftersom alla* sökresultat innehåller länkar till dem. Jag tror det är till stor del dessa naiva själar som skriver ärliga, normala – om än kanske något egna – inlägg och hoppas på seriösa svar. Det är de som, knäckta av alla okänsliga, irrelevanta och ibland elaka svar, bokar akutbesök hos läkare i skräcken över att eventuellt ha fått missfall för flera månader sedan och att det nu är en bortbyting som rör sig därinne. Eller nåt.

Familjeliv är enormt. Det är väl klart att det finns normala människor där också, sådana som lärt sig sålla bland dumheter, verklighetsflykter och vanligt traditionellt vansinne och vaska fram användbara saker. Kanske är de till och med fler än tomtarna och offren. Men det är de senare som syns, det är de som tillbringar sin tid med att hacka på alla som törs yttra sig motströms eller i annan ström än deras. Skulle seriösa användare bry sig om att svara på inlägg om de inte hade nåt relevant att säga? Jag är skeptisk.

Jag är på Familjeliv ibland. Jag räknar inte mig själv till offren såklart (vem gör det?), kanske till de vilsna nån gång ibland men jag ställer inga frågor. Jag vet att jag inte kan låta bli att ta åt mig när folk beter sig som stolpskott.

Bilden är lånad från ”Sveriges största familj” (Familjeliv.se)

*ALLA sökresultat är att ta i. Men alla sökningar jag gör som har med föräldraskap, barn och hälsa m.m. leder förr eller senare dit.

Kommentera