Det där gör jag aldrig om

vinterhjul till barnvagnenJag var ju iväg och köpte grejer på Blocket i torsdags, som ett delmoment i min dag då allt skulle göras samtidigt. Vi ville egentligen bara ha vinterhjulen men tjejen ville sälja båda tillsammans och, ja, vi ska ju ut och resa i vår så varför inte. Barnvagnsresväskan kan säkert säljas vidare sen.

Jag har alltid varit den som suttit på tunnelbanan eller bussen, sett överlastade mammor med barnvagnar, skrikande ungar, shoppingkassar och 14 väskor, och tänkt att stackars förlorade själar. Jag ska ALDRIG utsätta mig för det där. Varför sätter man sig i en situation där det där ens riskerar att hända? Totalt kaos. Gud, jag skulle bryta ihop om jag var hon nu.

I torsdags, då, så hände det. Då var det min tur. Herrejävlar, men jag kom ändå undan lindrigt tycker jag.
Grejen var den att vi kom hemifrån senare än tänkt, sen kom inte första bussen så vi fick vänta en kvart. När vi väl klivit på bussen kom jag på att jag verkligen var dum som inte tog bilen, eftersom den där väskan antagligen skulle vara rätt stor, men tänkte att det löser sig. Sen skulle vi gå en omväg till färgaffären först och köpa sprayfärg till mamma. Sen kom vi fram till Vasastan, jag tråcklade in mig själv och barnvagn genom port och hiss och ringde på, lagom svettig och glatt peppad över att vara på utflykt. Tjejen som sålde hade en liten 3månaders på armen och var jättetrevlig, så det tog en kvart att göra affär och få hjälp med den Gigantiska Resväskan, GR, ner i hissen som rymde max 2 möss i taget.
Jag sköt vagnen framför mig med en hand och drog GR, som roade sig med att köra på mina hälar med jämna mellanrum, bakom mig. När vi närmade oss pendeln fick jag springa för att försöka hinna. Hade jag inte haft GR och barnvagn hade jag hunnit med tåget hoppande på ett ben baklänges, men nu var det inte så. Kanske hade jag ändå hunnit, om inte GR fastnat i spärren och om inte hissen ner mot perrongen hade slutat fungera i 15 sekunder när vi åkt en halvmeter. Men det spelar ingen roll tänkte jag, det handlar om 15 min. Då körde SL sitt ökända tidsförställartrick på oss; det står att tåget kommer om 13 min. 10 min senare står det att tåget kommer om 10 min, osv. 27 min fick vi vänta, medan perrongen långsamt överfylldes av människor och rusningen började värma upp.
Simon skötte sig på tåget, eftersom en vänlig herre lät sig flirtas med, men när vi gick på bussen brast det. Det klev på jättemycket folk, och det blev fort varmt, och då du… Simon vred sig och protesterade, jag plockade upp honom, vi åkte en station, det skulle på en till barnvagn, jag fick flytta på GR och vagn med en hand och kände hur Simons overall började släppa ifrån sig små pustar av bajslukt. Jag hade ingenting att hålla mig i, och i brist på något att hålla i mig med tryckte jag in barnvagnshandtaget i magen och lyckades hålla balansen stående.
Jag var vrålhungrig och trött och varm. Simon vrålade. Han hördes på samma sätt som en full tonåring längst bak hörs. Kvinnan som klivit på med barnvagn sist började prata och flirta med honom, hon var fantastiskt, och Simon flinade – ett flin punkterat av spontana skrikattacker visserligen, men det var bättre än innan.
Till slut kom vi av bussen, och jag kände att yes, det där jag jag aldrig om.

1 thought on “Det där gör jag aldrig om

Kommentera