Det är jag och Amarone

Hos oss brukar vi köra läggning varannan kväll, och nu är det Björn som håller på med nattrutinen i badrummet med öppen dörr. Jag sitter i fåtöljen i vardagsrummet och borde väl egentligen boka flyg Krabi-Bangkok för resan i mars/april, men…

”Pappa och mamma och Simon” (upp i falsett) ”är Bäst BÄst BÄSt BÄST bääääst” sjunger Björn där uppe. Simon skrattar. Han skrattar sådär lite övertrött helhjärtat babyskratt, du vet den där sorten som får alla som hör det att skratta med lite grann.

Jag sitter alltså och fnissar här i min ensamhet – eller ensam och ensam… det är jag och Amarone va – och tänker att flyget allt kan dröja lite till. Man måste ta vara på de där små stunderna av… ingenting. Stanna upp och andas och bara vara, lyssna, mysa för sig själv. Allt jag saknar nu i detta ögonblick, om något, är väl en bit mörk Valrhona (dyraste chokladen jag nånsin kommit över) som skulle göra Amarone sällskap ?

 

Lämna ett svar