Det är inte klokt vad sömnbrist gör med en

Jag var helt slut hela dan igår, så jag gick till sängs samtidigt som Simon precis som jag hade tänkt. Jag hann somna, bara för att bli väckt nästan direkt av hans sparkar, gny och gnäll och nappfippel och jag vet inte vad. I 2 timmar pågick vansinnet innan Björn kom och la sig. Då satt jag upp i sängen med huvudet i händerna och grät av trötthetsframkallat illamående, och hade börjat överväga att påbörja inskolningen av Simon i hans eget rum (som inte är klart) på en gång.
Jag hulkade saker som att jag var en hemsk människa som inte tålde mer, man hör ju om andra som sover lika extremt lite som jag hade gjort fast i 4-5 dar i sträck och klarar det (dvs de är inte inlagda). Björn sa åt mig att inte tänka på andra, och gå och lägga mig på soffan.
Det blev inte soffan utan Simons rum, men då var jag så övertrött och skärrad att jag inte kunde slappna av och inte stänga av tårarna, så natten blev lika orolig som om jag hade haft en nappjävel att hålla reda på.
Ja, har man inte problem så skapar man dem. Något måste man ju göra av sin tid.

Kommentera