Merinoullstest del 2

lanacare merinoull presentDet här inlägget handlar om resten av produkterna i merinoull jag fick från LanaCare i våras. De har inte bett mig skriva det, jag får inget extra för det så jag är lite osäker på om det ska märkas som sponsrat eller inte. Jag skriver om dem eftersom det sponsrade inlägget i våras rubricerades som ”del 1″… jag kan ju inte INTE följa upp det.

Vi börjar med tossorna.

De snöras ovanför foten vilket gör att de sitter kvar och inte sparkas av hela tiden. Han ser ut som en smurf med dem på. De är varma och goa, så han har dem på sig varje gång vi tar vagnen för att hämta eller lämna Simon på förskolan. De har redan börjat noppa sig, men jag läste nånstans att när det gäller ull så har det med att göra att fibrerna är olika långa och att om man tar bort nopporna så kommer de inte tillbaka i samma utsträckning. Jag vet inte om det stämmer, men jag tror inte att nopporna påverkar funktionen här.

lana-care-tossor

Simons fantastiska gröna tröja

Älskar den. Det är en omlottröja som knyts i sidorna, klassisk design du vet, och det är inte helt praktiskt när man ska göra det samtidigt som man måste jaga föremålet för uppmärksamheten genom hela huset, men när den väl är på så är den både fin och varm. På förskolan kommenterade personalen den när han hade den på sig första gången för några veckor sedan, och tyckte den var jättebra.

lanacare-ulltroja
Det var omöjligt att få honom att posera; han är aldrig stilla, eller så står han 3 mm från kameran, sätter ett dregligt pekfinger på linsen och talar hjälpsamt om att den är ”där”.

Amningsbehören…

…eller vad man nu ska kalla dem gemensamt.

Återanvändningsbara amningspads; varma i kallt väder, luddiga på insidan. Jag hade bekymmer med dem, eftersom jag använde dem precis i början och det ska man nog inte göra om man är känslig. Jag hade fruktansvärt ont under första 2 veckorna som amningen skulle komma igång, och med ludd som torkat fast på bröstvårtan gjorde det hallucinerande ont att ta av dem för att amma. Nu går det bättre, de fastnar inte på samma sätt (även om de fortfarande luddar en del). Jag har tvättat dem, jag fuskade och körde dem i maskin på ullprogram vilket med tanke på storleken nog var onödigt. Det hade gått fortare att tvätta dem för hand. Men de höll, även om jag fick rätta till formen igen när de var blöta.

brostkram

Kräm för sargade bröstvårtor; jag rekommenderar den rentav. Jag hade en liten tub Purelan hemma redan, du vet den som man brukar tipsas om, så jag använde den på ena bröstet och LanaCares kräm på andra för att jämföra. Efter 2 dagar gick jag över till LanaCares kräm på båda. Varför? Därför att Purelan kräver att man masserar in den i huden, den kräver lite arbete. Min hud var så galet öm att det blev tveksam om det var värt massagen som krävdes för att applicera Purelan, när LanaCares kräm var så lätt att smörja på. Dessutom så kändes det så mycket bättre med den, möjligen för att man slapp eftersmärtorna av insmörjningsprocessen men hey, det är resultatet som räknas. Båda krämerna består av lanolin (purelan 100%), men LanaCares innehåller även ”caprylic/caprice triglyceride” så jag gissar att det är därför den är mjukare. Jag vet inte vad det är, men ”only organic and safe ingredients are being used in the production”.

SaveSave

Allt som inte går att maskintvätta, maskintvättar vi ändå

När Simon var ny fick vi massor med kläder av Johanna och Markus som Embla vuxit ur. Det var helt sanslöst 🙂 Vad bra det är att inte vara helt först i kompiskretsen att få barn alltså, och inte sist heller så vi kan forsla vidare till andra senare när Tvåan vuxit ur allt.

klader-fran-kompisar

Johanna hade märkt upp det som hon sa att det ”här vill vi gärna ha tillbaka sen, om det överlever”. Bland dessa utvalda prylar och plagg fanns 2 st tygböcker för de allra minsta, pedagogiska och mjuka saker som man kan öva igenkänning på.

Som de flesta ungar gillar Simon böcker, och de här 2 råkade Björn köra i tvättmaskinen efter att Simon gått loss extra hårt på dem.

maskintvattade-tygbocker

Det blev inte så bra.

Nu har jag fått de nya som jag beställde från Barnbokhandeln*, de hade dessutom rea så jag passade på att välja 2 st till utöver dem vi redan förstört och vill ersätta.

tygbocker-giftfria-farger

 


*ej sponsrat

Andra föräldraledigheten är officiellt påbörjad

Jag är medlem i Liberoklubben, så är det. Jag är medlem i Pampersklubben också, eller jag får i alla fall rabattkuponger från dem, men eftersom vi inte hittar nån miljömärkning på deras produkter så undviker vi dem.

Som medlem i denna eminenta klubb får man en Libero startbox när förlossningsdatum börjar närma sig – det finns för övrigt många sorters gravidboxar man kan komma över gratis, läs mer här – och nu var jag och hämtade min i onsdags på Ica Maxi vid jobbet.

libero-startbox-2016

Jag gillar framför allt Hormoner & Hemorrojderfoldern, dels för att jag älskar deras blogg, dels för att de får mig att le åt saker jag inte tycker är speciellt kul, och så för att de får synas. I övrigt är det i princip samma som för 1,5 år sedan, förutom att Ica hade slängt med lite saker som kan vara bra att ha antingen i förlossningsväskan eller under första tiden hemma.

Jag är nu föräldraledig igen, i torsdags var min sista dag på jobbet. Jag fick fika och blommor – eller jag fick i och för sig baka kladdkakan och fikaduka själv, men det var för att chefen hotade med att köpa en tårta annars och i egenskap av nöt- och mandelallergiker samt glutenintolerant preggo så kan jag aldrig äta det hon kommer tillbaka med. Men blommorna fick jag i alla fall, en underbar bukett som redan nu ser sorglig ut.

mammaledig-blombukett

mammaledig-blomma-succulenteTidigare på dagen kom städchefen förbi och hade med sig en liten blomma till mig också. Hon var noga med att understryka att det var en succulente, och att den ska klara sig upp till en månad utan vatten. Jag vet inte om min oförmåga att komma överens med växter nått henne ryktesvägen, men om så är fallet är jag bara tacksam. Jag får så dåligt samvete när folk ger mig krukväxter och jag bara mördar dem.

 

Det känns bra att sluta jobba nu. Jag hade kunnat sluta en vecka tidigare, det hade inte gjort nåt, men det här gick ju bra även om jag sista veckan varit ofantligt trött. Nu är det som om kroppen slappnade av, som om jag undermedveten förbjudit den att förbereda förlossningen fram tills nu. Sammandragningarna avlöser varandra sedan ett par dagar tillbaka, och de hindrar mig från att sova bra.

Jag var på MVC i fredags, alla värden är bra, blodtryck och hjärtljud är som det ska, och även om bebisens huvud krupit ned och lagt sig till rätta så går det fortfarande att rucka lite grann. Jag är i vecka 39 enligt henne (barnmorskan), i vecka 40 enligt gravidappen. Jag antar att det beror på hur och vem som räknar – är det jag som räknar, till exempel, så är jag nu i gravidvecka 55 och blir antagligen den första kvinnan att genomföra en elefantgraviditet.

Jag frågade henne om hon skulle bli förvånad om förlossningen skulle starta, säg, i morgon. Hon svarade att med tanke på hur less jag är, bebisens placering och på hur min kropp beter sig så nej, det skulle inte förvåna henne. Trots det bokades nästa möte om 3 veckor igen, då vi ska prata om sent ultraljud som alltid görs i vecka 41 samt eventuell igångsättning. Vi bokade även tiden för återbesöket i januari.

”Nog för att det är mysigt att komma hit och så, men jag hoppas verkligen att vi inte ses förrän i januari”, sa jag trött när vi skildes åt.

SaveSave

SaveSave

Hur man klarar sig undan magsjukan

Som dominobrickor faller höstens förskolebarn, ett efter ett, offer för magsjukan. Den här veckan var det barnen på 2ans avdelning (Simon går på 1an) som fick stifta bekantskap med höstsjukan från helvetet.

När vi kom dit igår morse passade jag på att fråga hur personalen klarar sig. Är det många som blivit sjuka eller tillhör de en yrkeskår som, precis som rörmokare, utsätts för så mycket skit att de utvecklat ett immunförsvar i klass med Stålmannens?

”Jaa du,” sa förskole-Monika medan hon tog över Simon i famnen, ”peppar peppar, alltså, men jag har faktiskt ett knep som jag brukar ta till, och som jag tipsat de andra om också.”

”Va?! Finns det ett knep?”

”Ja, man tar ett gäng pepparkorn, svartpeppar eller vitpeppar, och så lägger man dem i hushållspapper och så mosar man dem med en kavel. Sedan blandar man pepparn med till exempel lite yoghurt, och så äter man det. Sköljer ner det med lite vatten kanske också.”

”Ok, när gör man det? Alltså är det i förebyggande syfte när folk börjar droppa av…?”

”Man gör det så fort man känner att det börjar bli lite sådär oroligt i magen, du vet.”

”Jotack, jag vet.”

”Jag brukade alltid få magsjukan förr, varje år, men nu har jag faktiskt inte haft det på flera år. Peppar peppar.” Hon underströk sitt vidskepliga uttryck genom att knacka sig själv i tinningen i brist på träsaker inom räckhåll. ”Vi är flera i personalen som gör så, och hittills har vi klarat oss.”

Är det nån som har nåt annat tips som funkat, så känn dig fri att dela med dig!

Ser du inget kommentarsfält så klicka här.

 


Bildkälla här.

Äpplen till förbannelse

Vi har ett äppelträd. Det har fällt äpplen ett tag, men i veckan inföll den stora äppelfällardagen. Trädet liksom tog ett djup andetag i höstluften, njöt av årstidsskiftet, och ruskade på sig.

appelplockning

Simon skulle förstås hjälpa mig i fredags, men medan jag plockade i äpplen i korgen så plockade han ur dem igen, ett i taget, och kastade på mig. När Björn kom hem så bestämde vi oss för att ta tag i situationen och ägna lördagen åt äppelplockning och söndagen åt att musta på Ekerö. Äppelmustning funkar så att man kör dit med sin frukt, och så gör de must på den medan man väntar.

Igår plockade vi äpplen precis hela dagen, och du vet de måste sorteras eftersom man inte kan skicka maskäten frukt på mustning.

andlos-appelplockning

Det kändes som ett ändlöst arbete, men det var i alla fall bitvis fint väder.

applen-i-hangmattan

I morse, efter frukost, satt vi igen vid bordet under paviljongen och rensade de äpplen som var delvis ok. Musteriet öppnade kl 11, så vi siktade på att vara där lite innan det och åkte hemifrån strax efter kl 10 med 95 kg äpplen i bagaget.

Rosenhill Trädgård, Café och Musteri på Ekerö är ett utflyktsmål, visade det sig. Det finns en loppis bredvid, ett Hentopia med höns och så får och getter i en hage intill.

hentanamo-bay

rosenhill-musteri-far

rosenhill-musteri-restaurang

Det gick fortare än vi först trodde att komma framåt i kön – som var 12 bilar lång redan när vi kom – och på slutet kämpade Simon mot tröttheten som en sann riddare när vi åt lunch på caféet och väntade på att pastöriseringen av maxvolymen (40 l) skulle bli färdig.

must-pa-bib

40 l pastöriserad äppelmust på bib och 15 l färsk äppelmust fick vi med oss hem. Den färska musten håller max 3 dagar så den har vi lagt i frysen nu.

Vi har ett äppelträd. ETT äppelträd. Av det fick vi 55 l äppelmust, från 95 kg äpplen.

95 kg, det är som en lång och kraftig karl, eller en lite obehagligt tjock gubbe. Det har alltså trillat motsvarande en tjock gubbe från vårt träd, och då räknar vi inte alla de korgar med halvrutten frukt vi fick slänga, och det är dessutom rätt mycket kvar. Vi hinner inte med att koka äppelmos på allt, så… ja, vi vet inte riktigt vad vi ska göra med allt.

Musten är i alla fall svingod.

fran-apple-till-must

Varför får vi dåligt samvete av egen tid?

Kompisdejt

Jag var och träffade en av mina äldsta vänner igår eftermiddag. Inte så att hon är lastgammal alltså (vi är jämnåriga), även om det ibland känns som att man hinner bli det mellan gångerna vi ses.

Vi hade bokat hela eftermiddagen, utan en enda unge i släptåg – utom Tvåan då, som fortfarande åker snålskjuts överallt. Vi skulle fika, äta och gå på bio. Det blev lite tid över mellan mat och film, så vi gick runt och tittade i affärer en stund och kom in på det återkommande fenomenet med dåligt samvete när man vågar sig ut på egna äventyr utanför hemmet och bara gör saker för sin egen skull.

Dåligt samvete

?

Det är förhoppningsvis långt ifrån alla som känner så, men hon kände igen sig mycket väl och trots att hennes barn är många år äldre än mina så kämpar hon fortfarande med samma sak.

Det handlar alltså om känslan som, hos mig i alla fall, ligger som en lätt slöja över allt jag gör när min familj inte är involverad på något sätt. När jag har varit iväg och träffat min PT till exempel, vilket jag bara gör för att jag har en förlossning att förbereda, så kan jag ta en stund för mig själv efteråt och titta lite i affärerna intill. Efter kanske 20 min börjar jag bli stressad och få samvetskval för att jag inte redan är hemma. Jag kan tvinga mig till mer tid men till slut står jag inte ut längre utan måste rusa tillbaka till bilen.

Varför?

Björn har aldrig sagt nåt om det. Jag upplever inga outtalade förväntningar på självutplåning från hans sida. Simon kan inte ens prata, och visar för övrigt inga tecken på saknad när jag kommer tillbaka en timme senare.

Kompisdejten igår var bokad sedan en månad tillbaka, om inte mer. Det stod i vår gemensamma kalender. Jag hade dessutom påmint Björn flera gånger för säkerhets skull. Det fanns ingen anledning till skuld och ändå låg den där, nästan lika tydlig som ett oavslutat tjafs, och skavde.

Min vän instämde. Det här var bokat, bestämt, och tydligt barnfritt… och ändå en, om än aldrig så liten, ton av dåligt samvete där i bakgrunden.

Wtf?

Vad handlar det här om egentligen? Sedan ett tag nu har jag samma känsla mest hela tiden dessutom; som om jag inte gör ”det jag ska”. Sover middag för att orka med kvällen istället för att städa köket efter lunch, leker med Simon, dvs tar vara på den tid vi ses istället för att planera köksbänken vi ska sätta upp så småningom, syr ett par leggings till honom som jag velat göra i 5 veckor men inte fått tid till istället för att sätta upp upphängningsskenorna i tvättstugen. Et ainsi de suite.

Varför ska jag känna mig otillräcklig, när i princip ALLT jag gör är kopplat till familjen eller hemmet?

En del av det handlar väl om stress, för det finns lite som vi vill bli klara med innan Tvåan kommer och köksbänken och tvättstugan är det viktigaste där, och kanske spiller det över på allt annat också. Jag vet inte.

Passande film på temat

Passande nog var ”Bad Moms” filmen vi såg. Sist jag skrattade så att tårarna rann på bio var när vi såg den odubbade versionen av ”Shrek” i Paris för väldigt många år sen. Allvarligt, jag hade sett trailern och tänkt ”typisk halvplatt amerikansk komedi man kanske ser hemma i soffan en regnig (och ensam) söndag”, inte nåt som var värt ett biobesök direkt.

Ofta när man ser filmtrailers i den här kategorin så visar de alla roliga klipp där och sen är filmen inte så mycket mer att ha. Här var det tvärtom, och jösses vad mycket igenkänningshumor…! Inte bara i egenskap av förälder utan även som kvinna – och särskilt i den här åldern när man typ glömt hur man gör när man går ut och roar sig.

bad-momsDet var skönt att komma hemifrån. Inte för att det är nåt fel på hemmet, men du vet, skönt att se nåt annat.

Vi träffas dessutom väldigt sällan. Vi vet båda varför det är så, det är inget mysterium direkt, men nog är det synd att man inte lyckas hinna med varandra mer.


OBS! Ej sponsrat såklart. Det är en FILM, för sjutton. Se den.

Obligatorisk förskoleshopping

Om jag skulle tipsa alla som i framtiden kommer att stå inför sin första förskolestart, som förälder alltså, om något så är det att i lugn och ro sätta sig ner hemma och gå igenom listan över saker som förskolan tycker att man ska utrusta barnen med.

Gå inte bara till Sveriges antagligen mest kända (och inte billiga) barnklädesbutik och säg: ”mitt barn ska börja på förskolan om några dagar, jag känner mig lite vilsen”.

Det gjorde jag, och det gick alldeles… jättebra. Sveriges antagligen mest kända (och inte billiga) barnklädesbutik har med största sannolikhet bara duktiga säljare, och jag fann mig själv stå öga mot öga med en välslipad mormor som visste exakt vad jag behövde.

förskoleshopping resultat

Jag gick hem med detta, och då hade jag bara haft för avsikt att köpa en sydväst. Och en extra solhatt – vilket jag naturligtvis också hade i påsen.

Jag är helt med på lager-på-lagerprincipen, så gör vi ju själva också när vi ska ut och sporta i kallt och/eller vått väder så det är jättebra, men att inte tappa bort sig själv i allt detta var tydligen inte lika enkelt.

Jag kommer att gå tillbaka med solhatt (hittade en på rea i en annan butik) och ett par långkallingar (fel storlek), och planerar att vända blicken mot Tradera. Länge leve begagnat!

Jättenattljusolja i förlossningssammanhang

Urinvägsinfektion & svamp

Jag funderade ett tag på om jag verkligen borde skriva om detta, eftersom det är ganska… utlämnande. Det är privat, liksom, och efter att ha frågat mig själv om varför det känns utlämnande så bottnar det i att det är lite skämmigt… och i och med att jag kom på det så blev jag tvungen att skriva om det ändå, eftersom jag inte anser att något så himla vanligt (men ack så kvinnligt) ska vara någonting att skämmas för.

Pest eller kolera

Jag tycker det verkar som om kvinnor lider av 2 underlivsåkommor i huvudsak: urinvägsinfektion eller svamp. Båda fullständigt gräsliga på sitt sätt. Det finns fler vanliga åkommor än så förstås och de flesta kvinnor kanske är problemfria, vad vet jag, men många av oss har återkommande bråk med det ena eller andra, och det beror inte på bristande hygien eller nåt annat annat sånt där dumt. Det bara är så, ingen vet varför.

Jättenattljusolja …

Jag har hela mitt vuxna liv haft besvär till och från med svamp, och det är en rent ut sagt en jävlig sak att ha med att göra. För några år sedan tipsade en kompis, som haft liknande besvär som jag, mig om jättenattljusolja. Ett kosttillskott som skulle hjälpa till att stabilisera hormonbalansen i kroppen, eller vad det nu var.

Som alltid med naturmedicin så måste man ge det tid, ca 3 månader, innan man kan döma om vilken effekt det har.

Jag har varit nästan problemfri sedan dess, eller det känns i alla fall så. Jag får inte svamp ens en gång om året längre, jämfört med 4-5 gånger per år förut. Halleluja.

… i förlossningssammanhang

Jag snubblade över ett blogginlägg för nån vecka sedan som nämnde jättenattljusolja i förlossningssammanhang. Tydligen ska det göra ”så att tappen och modermunnen blir mjuka och ’samarbetsvilliga’ när det väl är dags för förlossning”.

Jag hade ingen aning om att det även kunde ha den effekten, även om det är logiskt när man tänker på det, så jag googlade lite snabbt och det visade sig att både Fertilitetsguiden och sidan Tips på hur man startar en förlossning omnämner jättenattljusolja som något positivt.

Jag äter som sagt redan jättenattljusolja sedan länge så jag känner inget behov av att ta reda på mer om det, men det finns säkert massor att läsa på nätet för den som är intresserad. Under förlossningen förra gången refererade en barnmorska till min livmodertapp som något ”med väldigt mjuka kanter”, dvs det skulle inte ta lång tid att öppna sig mer (och det gjorde det inte heller), så det kanske hade med jättenattljusoljan att göra.