Rocky – ”gemensamt” pyssel i stresstider

Det är slutspurten på en kurs den här veckan, och jag har varit mer eller mindre stressad intill andnöd i en vecka redan.

Kursen innehåller ett individuellt arbete och ett grupparbete. Det individuella är klart, men grupparbetet känns det som att vi precis påbörjat.

Det skulle inte vara så farligt, om det inte vore för att vi knappt har någon tid att jobba med det den här veckan; slutredovisningen är på fredag.

Så jag kämpar, och säger till mig själv att det kommer att gå bra.

Stressen över att hinna färdigt är inte purfärsk direkt. Och i vanliga fall, dvs innan stressen når den nivå den är på nu, så får jag ofta andra kreativa infall som helst inte har nåt med det jag har framför mig att göra. Gärna pyssel. Gärna barnorienterat.

En eftermiddag för inte så länge sen, till exempel, så satt jag med Simon i knät och han fångade den här bilden på min dator innan jag skulle stänga ner den.

På Pinterest, såklart. Jag älskar Pinterest.

Diskussion följde, och jag sa ja.

Får jag lov att presentera Rocky; en gitarralien som inte blev som det var tänkt – mycket pga att det var 2 kockar med heeeeeelt olika visioner inblandade – men vad gör det.

Här finns utrymme för förbättringar, kan man säga. Simon gillade den, det gjorde Adrian också och sen slogs de om den.

SaveSave

SaveSave

Nya förisbyxor av gamla kläder från vårrensningen

Nya byxor igen

Vet inte vad som händer med Simons brallor alltså, men det saknas nästan alltid rena byxor i hans skåp på föris. Det är jättemärkligt.

Så jag rensade i garderoben i helgen. Min, alltså. Insåg att jag är äldre och på en annan plats i livet än vad vissa av mina kläder antydde, så jag la dem i korgen för kläder som ska återvinnas till barnkläder.

Där fanns bl a

  • en svart tröja med silvertexten ”FROM 9 TO FIVE” – hoppas DET aldrig blir aktuellt, sämsta tiderna man kan ha om du frågar mig
  • en svart tröja med grått tryck MAKE ART NOT WAR
  • en mossgrön tröja med ljusrosa (vita, en gång i tiden) detaljer såsom blomster och bling. Den var av den liiiilla modellen, så tyget tog slut och jag jag fick skarva med sakurablommor (tror jag det är, älskar det tyget)
  • en grå HM-klänning strl L som jag fått av mamma en gång och som varit för stor ända sedan dess

De grå byxorna lider av en felberäkning på 3 cm i midjan, vilket innebär att de inte tillåter blöja om man vill ha dem i midjan så jag måste sprätta… dvs de ligger i en hög på golvet i ateljén.

Jag älskar att sy nytt till barnen av gamla kläder. Det är kul att de lever vidare, och varje byxa blir unik.

Nattskräcken är tillbaka

Adrians nattliga härjande för några veckor sen, som antagligen berodde på tandsprickning, verkar vara i återtågande. I natt vaknade han vid 03 och låg och brottades med först sitt eget täcke, sen nappen, sen den andra nappen han fick, sen mitt täcke, sen min hand, och sen ålade han över till mig och började försöka rygga in under min kudde, som en gråsugga.

Vid 04:22 gav jag upp och gjorde en flaska välling till honom. Det fick effekten av ett lysande humör, massa spontana leenden och skratt och ljudande av de vokaler som brutit sig in i repertoaren (a, o, u, ä – gärna i den ordningen men inget är skrivet i sten).

Vid 04:45 gick jag in till Björn, som jag vet kan fungera på 6 timmars sömn, och körde upp honom.

”Vah… Ska jag gå ut?” sa Björn.

”Om du vill. Jag tror att en barnvagnspromenad gör susen. Jag tänkte du kunde ta över nu så jag får sova 2 timmar till. Då får jag 4.”

”Oumf… Vah…? Ska jag lägga mig hos dig eller…?”

Det löste sig. Jag hoppas bara det inte blir lika illa som sist, då botten nåddes den natten då jag somnade första gången kl 04:45, väcktes kl 05:55 av nappfippel och väckarklockan ringde kl 07.

 

Kattbyxor på HM-mönster

Ja jag pratade ju om att sy byxor av kattyget till Simon, så tänkte bara visa hur det blev. Först försökte jag fota honom med dem på, men han är fascinerande rörlig…

Sen satte han sig i bumbostolen han hade när han var mindre, och som nu är för liten (med tanke på att den är till för bebisar som ännu inte kan sitta utan stöd) men skam den som ger sig.

Sen skulle han UR den, vilket var ganska kul att bevittna.

Sen gav jag upp och tog av honom byxorna igen.

Kattbyxor

Fick även till ett par dregglisar innan tyget tog slut helt och hållet.

Hur man lurar en toddler att byta byxor

Jag tycker om att sy, men det får inte bli för komplicerat. Helst ska det vara bra mönster till saker som går fort att göra, så därför håller jag mig mest till dregglisar och byxor. Och mössor.

Då vi har barn av den lite långsmala varianten passar H&M:s kläder ganska bra, jag brukar köpa leggings där och göra mönster på dem. Nu har jag inte hittat några i rätt modell till Simons aktuella storlek men så igår, hör och häpna, hittade jag ett par i lådan med ej ivuxna kläder i Simons garderob. Jag minns att jag plockade dem från ekorummet på öppna förskolan.

Jag bad honom prova dem, för säkerhets skull, men min son har varit med förr så när jag höll i byxorna med ena handen och sträckte den andra mot honom och överentusiastiskt bad honom komma, så fattade han direkt.

”NäääääÄÄÄ! Nej, nej, nej! Nej, nej, nej nej nejnejnejnejnejnejnejnenenenenenenänänänä! UUÄÄÄÄÄÄ!!!”

Byta byxor på toddler, steg för steg

1) Släpp allt och närma dig från ett nytt håll. Skoja, brotta ner ungen, kittlas och…

2) Stjäl byxorna.

När han väl var utan lät jag honom vara. Han sprang runt som en yr höna i rummet och försökte börja plocka med sina duplobitar, men alltså… det blir ju kallt utan brax. Han började känna på sina ben och tilltala mig med bekymrad ton. Att jag skulle vara upphov till eventuellt obehag sammankopplades uppenbarligen icke.

3) Vänta på att kylan/frusenheten/obehaget ska göra sitt.

Det dröjde kanske en minut, sen kom han och satte sig i min famn och pekade på sina byxor.

4) Låt förvånad när ungen kommer och vill ha byxor på benen.

”Ja, men de är smutsiga, Simon. Då får man ta på sig andra byxor.”

”Ja-a.”

De passade som förväntat. Längre än så har jag inte hunnit i mina planer, men jag ska försöka hinna med att göra mönstret i eftermiddag eller ikväll och sen se om det sista av kattyget räcker till det. Kanske kan jag skrapa ihop till en dregglis eller två innan det är helt slut.

Jag verkar vara inne i en fas, jag med. Den går ut på att tro att jag har pyttesmå barn så jag syr för små kläder till dem. Eller för stora, beroende på hur man ser det. Tröjan var avsedd till Simon men den sitter som ett korvskinn på honom – ser jättekul ut – han kanske borde ha den ändå – men Adrian kommer växa i den så det gör inget. De små byxorna är redan för små och de större på tok för stora… än så länge.

 

 

Ny bebis = hemsydda saker. Deal with it.

Jag är som bekant en pysseltomte, och när mina (eller Björns) vänner får barn så är jag gärna där och ger dem hemsydda saker som jag tycker att de ska ha. Ingen verkar ha nåt emot att få hemgjorda presenter… eller så säger de sina va-har-DU-gjort-den-?-! för att inte göra mig ledsen – ungefär som man gör med barn och deras teckningar.

Jag väljer att vara kvar i min lilla värld, dvs den där alla tycker att det jag gör är jättefint, och fortsätter att pytsa ut tygsaker av hjärtans lust eftersom jag gillar det. Ni är vuxna, ni får säga ifrån själva i så fall.

Anyway…

En nära vän till mig väntade barn i januari, men den lilla pojken bestämde sig för att komma tidigare. Vi skulle ha träffats den veckan, och jag hade lovat att göra ett babynest men sen hände det som hände, vi hann inte ses och det var plötsligt lite bråttom med nestet.

Då valde min symaskin, min vackra, svarta, snygga, slimmade och totalt usla symaskin, att gå sönder för andra gången på kort tid. Nu var det undertråden som fastnade i knutar vid varenda stygn. Yey. Det slutade med att jag fick åka hem till lillebror på sena kvällen, dvs kl 20, och låna över min gamla maskin igen för att kunna hålla mitt löfte.

Alltså jösses vad bra den är i jämförelse, och milda tider HUR har jag stått ut med den svarta?? Svar: den är snygg.

Nestet färdigställdes i helgen. När jag ändå hade ångan uppe blev det 2 lakan i plastad frotté och ett vanligt också. Det fanns inte tid att köra över med det så efter att ha lämnat Simon på föris idag åkte vi dit, Adrian och jag, och hängde det på dörren. En halvtimme senare fick jag meddelande om att de lämnade sjukhuset så det var på håret.

Jag är nöjd. Det är så att jag ville behålla det själv lite grann, men vi behöver inte 2 stycken. Just nu behöver vi knappt ett ens, med tanke på vår yngstes sovpreferenser som antagligen skulle vara PÅ mitt ansikte om det gick.

Luciastassen

Allt gick bra, luciatåget genomfördes till en tätt packad föräldrapublik som liksom studsade på stället av undertryckt entusiasm och dog söthetsdöden om och om igen.

Simon satt bland de andra minsta längst fram och tittade storögt på publiken och på de större rödklädda barnen som sjöng och dansade i ring. Vi stod dåligt till och hade jättesvårt att se, men jag kände igen honom på mössan 😉

Vi försökte ta bilder, både Björn och jag, på utstyrseln efter uppträdandet – förbjudet att fota under uppträdandet förstås – men det var taskigt ljus och ungen pallade inte att stå still.

Det här var det bästa vi fick till.

Luciastassen

Lucia på föris

Det gick upp för mig i fredags kväll att

  1. det är Lucia idag och
  2. detta kommer att firas på förskolan, samt
  3. klädsel förväntas därefter

Det har inte funnits någon tid över i helgen att hantera konsekvenserna av detta, dvs handla eller sy något. I lördags var vi på middag hos kompisar i Sollentuna, och på förmiddagen var mamma ute med Simon och då hade jag ett långt moment of oblivion. Jag vill minnas att en kopp te var inblandad… och ett enormt tvättberg. Det är lite luddigt. I söndags inträffade den årliga kusinträffen, denna gång i Vaxholm så det var en heldagsgrej.

infor-lucia

Igår tog jag tag i saker och ting. Min symaskin, som jag trodde att jag hade lagat, gick sönder på ett nytt sätt så det kan hända att jag blir tvungen att ge mig och lämna in den. Nu har jag en overlock (yey) så det gick att sy nästan hela mössan på den. Sista sömmen bara för hand.

luciamossa

Den blev ju skitsnygg, han borde ha den jämt. Gjorde ett skärp också, av glittertyget, som han får ha till en av mina gamla tröjor som jag inte tänkt behålla och som jag fortfarande inte hade gjort nåt med tack och lov.lucia2016

Vi har inte provat munderingen. Jag lämnade honom på föris med allting i en påse på hyllan och hoppas att det blir bra, och att jag inte klippte klänningen för kort när jag insåg att jag glömt lägga upp den och panikfållade den på en höft i morse.

Luciatåget genomförs utomhus på förskolegården idag kl 16. Det ska bli spännande att se om de lyckats få på honom allt. Det ska bli spännande att se hur pigg och glad monsieur är vid den tiden, framför allt.

Hur sjutton gör man, när man inte kan sy?

Ja, jag har länge undrat hur det skulle vara. Tänk om jag inte hade haft nån symaskin?

Jag köpte ett par gravidbyxor på rean på Väla att ha på jobbet. De satt bra, de var framför allt jättesköna, men de var lite för långa. De hade haft perfekt längd för nån som trippar runt i högklackat, men det finns en anledning till att man inte ser många gravida med sånt trams på fötterna.

Jag sydde upp dem, det tog 10 minuter och det syns knappt, men om jag inte hade haft en symaskin så hade jag inte kunnat köpa dem… eller? Alltså hur gör folk som inte kan sy alls? Har de perfekta (”perfekta”) kroppar som passar i de flesta kläder, eller har de lägre krav på hur kläderna ska sitta på kroppen? Men det finns väl ingen som struntar i att de kliver med skorna på 4 cm tyg varje gång de sätter fötterna i marken.

Eller, tänk dig att du köper gardiner hem, sätter upp dem och inser att de är 10 cm för långa. Alltså sådär så att de liksom växer upp ur i en liten tyghög på golvet under fönstret. Det finns visserligen stryka-på-tejp för sånt, och det är kanske bara jag som tycker det känns väldigt… nödlösning. Det skulle inte bli snyggt på våra naturligt skrynkliga köksgardiner, till exempel.

Jag håller på och handlar vinterkläder till barnen på Tradera. Vissa saker får man lite billigare eftersom det måste sys i en knapp eller nåt. Vissa saker kan jag köpa i lite sämre skick och sedan fixa till dem själv. Nu behöver man kanhända ingen symaskin för att sy i en knapp, men du förstår kanske ändå vad jag menar (?).

Nu är min vanliga symaskin trasig. Jag vet inte hur den gått sönder, men den har börjat skava av övertråden ca 15 cm ovanför nålen, dvs inne i maskinen. Jag har provat att trä om maskinen, byta tråd, ignorera problemet och låta maskinen vila i en vecka i hopp om att den ska komma på bättre tankar, men inget av det funkar. Därför syr jag i den mån jag kan på overlocken, men ibland behövs en vanlig hederlig raksöm och nu står jag här och kliar mig i huvudet. Hur sjutton gör jag nu?

Planen är att googla fram instruktioner till hur man monterar isär maskinhuset så att man kan se och antagligen rätta till problemet. Det ska bara göras… och under tiden står alla småreparationer stilla.

utan-symaskin