Föräldrar är konstiga när de bråkar

Varken jag eller Björn är stormiga individer med känsloutbrott och drama som vardagskryddor, men nog händer det att vi fastnar i (töntiga) diskussioner som ibland eskalerar till livliga alternativt hetsiga utbyten av repetitiva meningar till följd av en föregående detaljbaserad språkförbistring à la det-var-väl-inte-självklart-att-vi-pratar-om-flygblad-vi-pratade-ju-om-bungyjump-alldeles-nyss.

Ingen är perfekt.

Det har däremot aldrig slagit mig att dessa livliga diskussioner skulle kunna uppfattas som verkliga bråk och göra vår omgivning illa till mods. Återigen; det händer inte ofta redan som det är, och ännu mer sällan inför publik. Men härom dan blev det smärtsamt uppenbart, och vi svor på att aldrig mer göra så när vi hörs.

Vad konstiga de är

Det var tisdag, strax efter middan. Min mamma var här, hon satt i soffan med Simon och de tittade i en bok tillsammans. Jag och Björn stod i köket. Det började med en oviktig förvirring om huruvida jag torkat bordet med golvtrasan eller ej (alla våra trasor är likadana, det är de där småhanddukarna från Ikea, du vet). Sen följde förvirring om vem som senast haft den och bla bla.

Mamma ropade roat från soffan nåt om att har ni inte viktigare saker att diskutera än glovtrasor. Jag skrattade, samtidigt var jag lite störd på Björn men inte på allvar, diskussionen blev mer en ventil för nåt, samtidigt som det var lite roligt att reta honom. Jag kände mig som när jag var liten och retades med min lillebror.

Efter en stund sa Simon, utan att ta blicken från boken, till sin mormor:

”Vad konstiga de är.”

”Konstiga hurdå, menar du?” sa hon.

”De är konstiga när de bråkar.”

Det lät som om detta var något han ofta fick utstå, och att han tog skada. Riktig skada alltså, inuti. Hjärtat sviktade under hans stillsamma ord, och vi släppte diskussionen.

Obalans

Flera dagar efter det var Simon extra muckig igen, det var som om hans absolut värsta trotsstunder samlat sig under gemensam flagg och satt in allt de hade, men det var inte förrän på fredagen som jag lyckades koppla ihop det med Diskussionen.

Vi låtsasbråkade, jag och Simon, och när han lugnat ner sig frågade han varför jag och pappa var arga på varandra.

”Vad menar du? Vi är inte arga på varandra,” sa jag och plötsligt tändes den där glödlampan i hjärnan. ”Menar du att vi bråkade med varandra när mormor var här?”

”Ja. Varför bråkade ni?”

Jag insåg att han kände sig otrygg, och förklarade allt flera gånger om. Med olika ord. Störst vikt la jag på att pappa och mamma älskar varandra, och det ändras inte bara för att vi inte är överens om nåt.

Han lyssnade tyst, ställde nån fråga och lyssnade på svaret. Simon är väldigt empatisk men han vet inte hur han ska hantera alla starka känslor, så att han lyssnar så pass noga betyder att han har grubblat.

Mucket släppte dagen därpå. Det är fascinerande hur tydligt det kan vara med vissa saker ibland.

Jag ska aldrig mer hetsdiskutera med Björn inom hörhåll för barnen.

Föräldrar är konstiga när de bråkar

Korta ord i farten

På tunnelbanan

Här rusar tillvaron fortare än vanligt. Just nu är jag på väg till skolan för att redovisa min praktik för nästa årskull studenter, och eftersom jag lider av en ganska besvärlig scenskräck så har jag puls redan nu. Yeeey.

Simon på provtagning

Simon ska på provtagning idag. Blodprov. Björn roddar det, eftersom jag är upptagen med att explodera internt inför publik, och jag hoppas att det går bra för annars blir de tvugna att åka vidare till Astrid Lindgrens provtagning för barn istället, och då kommer det ta heeela förmiddan och kanske en del av eftermiddan också. Provet gäller Simons fortfarande stökiga mage och efter så här lång tid (27 december, som sagt) så kan det inte vara vare sig gluten eller laktos som ställer till det.

Vi håller tummar och tår att de accepterar att ta provet på vuxenmottagningen (jag hör hur osannolikt det låter).

Ett av Simons många självporträtt med min mobil. Min lilla kämpe, 4 år fyller han imorgon ❤

År(hundrad)ets familjetips: matplanering vecka VS småhandling

*** ej sponsrat ***

Jag nämnde att matplaneringen står för typ 85% av veckoplaneringen hos oss, så den är i princip avgörande för hur vi upplever vår vardag i veckorna. Vi har hittat en rutin som fungerar för oss, och jag tror verkligen att det är värt ett försök för vartenda hushåll som upplever att det här med maten tar mer tid än det borde.

Anledningen till att vi har så mycket färdig mat är flera. Dels så gör vi nästan alltid lite mer mat än vi äter upp, för att det ska bli över till matlåda och rester, men vissa mängder är avsedda att åka in i frysen så att det bara är att plocka ut när det kör ihop sig.

För hur duktiga vi än har blivit på att planera vardagen så kör det ändå ihop sig nån gång ibland, och då är de där färdiga lådorna så himla bra att ha.

Appen

Björn är som bekant något av en prylnörd, liksom hängiven anhängare av att effektivisera allt mellan himmel och jord med hjälp av appar och/eller prylar. Jag var länge skeptisk till det här med en recept-app som vi delar, eftersom det skulle innebära att jag måste offra mina invanda rutiner för något som jag inte är säker på att det funkar. Den klassiska motsträvaren, alltså.

Jag är så glad att jag lät mig övertalas, för det här har underlättat vardagen betydligt. Varken han eller jag är egentligen superstrukturerade människor, men det här med att planera maten gör en sån ofantlig skillnad så det är av ren självbevarelsedrift som vi lyckas hålla uppe rutinen.

Paprika Recepthanterare

matplanering vecka

Appen* är inte gratis, men den är värd pengarna – den, eller någon annan likvärdig app som kan samma saker förstås, men det är den här vi använder. I en och samma app kan vi:

• surfa efter recept på nätet och ladda ner dem direkt i appen
• skriva in egna recept, om vi har nåt på papper som vi gillar,
• sortera recepten i de kategorier vi själva skapar,
• skala upp och skala ner dem genom att bara ändra för hur många personer vi vill laga till (den räknar själv om mängd av respektive ingrediens),
• lägga till recept i inköpslistan.

Matplanering vecka för vecka

Känns det jobbigt uppstyrt med veckoplanering? Som nåt man inte orkar/har tid att göra? Så här gör vi:

Vi har en delad google-kalender. I den står det uppskrivet en påminnelse varje lördag efter lunch att planera veckan. I den här delade kalendern planerar vi in det som rör oss båda under veckan som kommer:

• Vem som hämtar på förskolan (eftersom vissa av oss är mer tankspridda än andra så skriver vi även in givna saker för att helt förinta risken för missförstånd)
• Avvikelser i schemat (AW, kurs, sena möten, besök osv)
• Maten: vilket recept vi lagar på vilken dag

Vi går igenom de recept vi har inlagda i Paprika, väljer vilka vi vill laga och skriver in i kalendern vilket recept som gäller för vilken dag. Recepten lägger vi till i inköpslistan. Sedan kollar vi av inköpslistan mot vad vi redan har hemma och bockar för det som redan finns, och sedan sätter vi oss och beställer maten för hela veckan på nätet.

Matbeställningen ska, i den bästa av världar, genomföras på lördagen men ofta blir det inte förrän på söndag. Maten levereras inom ett visst tidsspann och för att inte hamna i tidsnöd så brukar vi planera att äta rester på måndagar. Nu finns det förvisso möjlighet på flera håll att få hem maten på söndagar också, men vi brukar inte hinna med att beställa i tid.

Handla mat online

Vi kan inte rekommendera något speciellt företag som är bättre än andra, men av de som vi har provat så har en högst personlig uppfattning om servicen och kvaliteten utkristalliserat sig.

Till exempel så får vi oftare trasiga förpackningar med mat.se, med willys så uteblir eller ersätts varor i större utsträckning, mathem pausade vi eftersom vi upplever dem som dyrare (plus att det var nåt krångel med deras kylvaror för en tid sedan men det är sannolikt åtgärdat nu). Cooponline har bättre utbud på vissa saker men det behövs mer tålamod med deras hemsida.

En som jag vill lyfta däremot är matsmart.se. Det är förvisso inte en matleverantör som går att använda till veckohandling på det sättet. De skickar sina varor med postnord (eller gjorde i alla fall sist jag beställde från dem), men det är billigt och bra och vissa saker vet vi går åt på löpande band (tex pasta, ris, kryddor osv) så vi köper på oss små lager emellanåt.

Sammanfattning

Vi spenderar kanske 1 timme varje lördag efter lunch med planeringen, och sedan en timme till när vi ska kolla maten och beställa – varför det tar en timme förblir ett mysterium, men det gör det – och det är 2 timmar på helgen.

Som tack för besväret behöver vi ALDRIG fråga varandra i veckan vad vi ska äta till middag och sen börja tänka ut nåt när vi redan är hungriga. Vi behöver ytterst sällan gå i mataffären med barnen. Vi behöver aldrig storhandla IRL – Björn har visserligen ingenting emot det, men jag tycker det är bland det tråkigaste som finns.

Det kan hända att det är lite dyrare att handla maten online jämfört med i butik, men ta gärna med tiden, bensinen och den mentala hälsan i beräkningen. Lägg till att impulsköpen blir mycket färre online och kundservicen hos alla ovanstående har varit bra vid de tillfällen vi behövt reklamera skadade varor.

En storhandling per vecka stryker småhandlandet i närbutiken, och de har ofta högre priser än stormarknader.

matplanering vecka

Vi brukar välja favoritrecept att göra riktiga storkok på, så att vi bara kan ta ut ur frysen de måndagar vi saknar rester i kylen. Varje låda märks med tusch på maskeringstejp på locket med innehåll, så att vi slipper öppna för att veta.


*OBS! Ej sponsrat.

Organisera barnkläder, tvätt och ytterkläder

När vi köpte vårt hus saknades förvaring. Det var som om de som sålde det inte hade några saker.

Att organisera barnkläder är ingen baggis i det här huset. Även om ungarna har sina garderober i sina rum så är hallen är ett ständigt provokationsmoment att hantera, för mig i alla fall. Där finns inte utrymme för alla skor som samlas i drivor – jo, drivor – eller alla jackor och overaller och täckbyxor som behöver finnas tillhands, så vad som händer är att jag ofta står och kastar anklagelser om ”var vantarna bor” och ”varför ligger den HÄR?” omkring mig så älskvärt jag kan. Jag får aldrig några användbara svar, och inte sällan beror det på att den skyldige är jag själv.

Flera ryck har gjorts, i omgångar, och nu senast var det uppmärkning av var alla jävla vantar m.m. ska vara. Björn gillar att ha skyltar och märkningar överallt, så vi har av den anledningen en dymo i vår ägo. Vid en helgsväng på ett varuhus råkade jag få syn på en liten påse pappersetiketter med snöre och tänkte att nu … nu händer det, idag åker lapparna upp, snyggt eller ej. Det dröjde 3 veckor, men nu är det gjort.

organisera barnkläder
Det var dessvärre inga magiska lappar jag fått tag i. Bevisligen räcker det inte med att vantarna får ett hem; de måste hitta dit också.
organisera barnkläder
Garderobslådorna i hallen. Även jag och Björn har varsin, och det är både snyggt och praktiskt.
organisera barnkläder
Och här har vi tvättkorgarna i tvättstugan. Jag är den som sköter tvätten (för att jag valt det, för att jag bryr mig om kläder, för att jag gör det bäst, för att jag vill det) och jag vill ha korgarna på samma plats alltid, annars lägger jag i fel korg. Björn sätter bara dit dem lite hur som, men nu finns ingen anledning att blanda ordningen längre.

Jag kom liksom igång där, så märkningarna spred sig som en löpeld genom huset. Detta är favoritlådan i frysen (näst efter den märkt ”glass, bär, sött” förstås).

Mer om vardagsplanering, vilket till 85% består av matplanering, i ett annat inlägg.

AW med burlesque på Dramatenbaren – ibland är det bara hål i huvudet att säga nej

Jag nämnde min AW med Anna förut. Den inföll i torsdags och jag vill så gärna berätta om den! Den har absolut INGENTING med barn att göra, men ALLT med en trött småbarnsmors behov av att får vara någonting annat ibland. Bara kvinna. Bara jag – tillsammans med en av mina absolut bästa vänner.

Egentligen är AW något som går fett bort, för att vara rak, eftersom det betyder att jag sannolikt kommer hem mitt i natten (dvs efter kl 21:30) och möjligen förtär mer än det halva glas vin som jag på min höjd brukar orka med i vanliga fall. Men ibland är tillfället för bra, ibland är smällen (smällarna) man får ta som konsekvens(er) för dylika utsvävningar värt det.

Ibland är det bara hål i huvudet att säga nej.

Det vackra med burlesque

Det är inte första gången jag besöker en burlesqueshow. Fräulein Frauke anordnar regelbundet shower och event, och Anna är något av ett fan.

Jag älskar burlesque. Jag älskar magdans. Det är förvisso inte samma sak, men alltså kläderna, och pärlorna, och sminket, och hyllningen till kvinnokroppen som båda innebär (i dagens form), gör mig nästan lyrisk.

Burlesque på Dramatenbaren – showen

burlesque på dramatenbaren
Fröken Frauke tänder ett ljus för Josefin Nilsson, och för alla våra systrar, innan showen drar igång. Hon var också noga med att påpeka att Dramaten och Dramatenbaren inte drivs tillsammans och Dramatenbaren har alltså inte någon koppling till det som nu är aktuellt.

De var tre kvinnor som uppträdde, plus Fraukes far på piano;

Miss Delta Daggers

burlesque på dramatenbaren

Du måste höra henne sjunga! Det var så att stråna reste sig på hela kroppen. Kolla hennes instagram, där finns filmer med sång.

Miss Diamond, AKA Faboulus Mrs M

burlesque på dramatenbaren

Starkt. Hon är nästan generande duktig. Fascinerande hur mycket pärlor det går att hänga på henne utan att det blir för mycket (älskar pärlor).

Fräulein Frauke

burlesque på dramatenbaren
Anna: ”Oj oj ooooj …! Alltså det är är så kinky på så många sätt!”

Mer teatralisk. Sjunger jazz och är värdinna och driver Fräulein Frauke Presents – en klubb som jag mer än varmt rekommenderar för den som söker underhållning, varm och glad atmosfär med en ovanligt blandad publik. De kör burlesque på Dramatenbaren vid flera tillfällen, och säkert på andra ställen också, men jag känner dem bäst från Nalen och mitt första nyår med Björn.

Vårt första nyår. Detta är INTE vad jag ser i spegeln nu för tiden. Tur att det finns foton. Och minnen.

Konsekvensen

Jag kom hem strax efter 22 och tre glas cava. Allt väl. Morgonen därpå väckte Simon mig på ett ganska obehagligt sätt, och konsekvensen, förutom ”jag jobbar hemifrån idag” och en desperat middagsvila kl 11:30, blev inköp av två stycken ”sömntränare” på nätet. Vi får se hur det går med dem. Återkommer i ärendet.

Vårstädning före ”den värsta pollensäsongen på 45 år”

Lördag morgon. Det är bara i slutet på mars men det känns att pollensäsongen – den värsta på 45 år, sägs det – är här för att stanna. Solen lyser, fåglarna kvittrar och mina ögon kliar. Jag vet att dt kommer att bli värre de närmaste veckorna, så när Björn föreslår att vi ska gå ut och röja i trädgården så känns det som en plågsam men bra idé. Hellre nu än senare.

Vi ska ta i med krafttag med syrénhäcken. Sanslöst vacker under högsäsong, vilket gör att vi inte vill klippa i den och som resultat håller den på att äta upp gräsmattan som inte får nåt ljus.

Jag är inte en trädgårdsmänniska, men jag gillar att ha en. Det här med att röja i trädgården och “njuta av vårsolen” är inte min grej, så när jag röjer så är det så effektivt som det bara är möjligt. I vårt fall, med två småbarn som ska “hjälpa till”, så är effektiviteten något svåruppnådd men med tanke på att jag hann med både lavendellandet , dra upp några envisa fulskott från nåt som de gamla ägarna lämnat och som vi inte skött OCH kratta lite samt slänga en del, så är jag nöjd. 

det uppe till höger är riset som grannarna lämnade. Ingen aning om vad det är, men det sprider sig duktigt och är fint ungefär en vecka av årets 52.

Det här med vårstädning är trots allt oundvikligt, om vi vill hålla efter något sånär. Nya planen för i år blir att sannolikt flytta ner en till rhododendronbuske till gångvägen, och sen plantera hallon där den stod. Vi har gjort totalt misslyckade försök med hallon förr, men det här tror vi ändå på eftersom det redan står en tanig liten hallonstängel där som producerar få men goda hallon varje år.

Vi hann med mycket den här förmiddagen. Till stor del beror det på att det blir ljust så pass tidigt så barnen vaknar i ottan och tror att de är pigga. Jag tappade tålamodet med det igår när jag, extra trött efter min grymma AW med Anna kvällen innan, blev väckt med handflatssmällar på ryggen av Simon 15 min före väckarklockans första ljud, och beställde 2 st ”sömntränare” (det går aldrig att köpa bara EN av nåt). Det är ännu en småbarnspryl, men jag sätter hela min tilltro till den.

Återkommer med omdöme när vi hunnit testa den.

Befogad vidskepelse i småbarnsvardagen

I tisdags, när jag helt oskyldigt gick genom korridoren (på praktiken) på väg att koka te, blev jag upphunnen av min handledare/chef.

”Jaha,” sa han kallpratande, ”hur är det med busfröt hemma?”

Jag har ju varit tvingen att vabba en del, som sagt.

”Busfröna,” sa jag med betoning på pluralis.

”Jaha, är de flera? Hur gamla?”

”2 och 4 år, och jag törs inte ens säga …” – jag hoppade åt sidan och la demonstrativt handen på köksbordets träskiva – ”… att de är ok, för varje gång vi tror det så händer nåt,” sa jag och jinxade därmed resten av veckan.

Samma kväll skickade jag ett mail till handledarchefen om att jag inte kunde komma till mötet dagen därpå eftersom herr Busfrö blivit sjuk. Det handlar med andra ord om högeligen befogad vidskepelse här.

Är han lugn så är något fel

Herr Busfrö, i det här fallet, var Simon. Med krånglig mage – som vanligt kan vi väl säga nu vid det här laget – och feber kollapsade han långsamt i min famn medan vi lekte. Han la sig till rätta, gosade (!!!) in sig under min arm, och bara låg där och tittade frånvarande framför sig medan jag strök honom över håret.

”Vad tänker du på, Simon?”

”Ingenting,” sa han, vilket såg ut att stämma.

VOBB

Den vabben gick nästan att klassas som vobb (vab+jobb). Han låg utslagen i soffan och orkade precis följa mig med blicken när jag ställde mig och strök den sedan länge eftersatta högen med strykkläder intill. Sen fick han byta soffa, så att han kunde titta på Backyardigans medan jag satt i telefonmöte. Sen fortsatte han med det medan jag lagade risgröt, skötte tvätten, plockade undan och fixade med diverse saker som ändå måste göras.

En minimal mängd risgröt utgjorde lunchen.

Efter lunch sov han två timmar, sen kom Björn oväntat hem tidigare så jag kunde gå och hämta Adrian i lugn och ro. Sen blev det mera barnprogram en stund innan maten och sen gick resten av kvällen ovanligt fort.

Inte så illa ändå. Och idag ska jag på AW med Anna (!!) efter jobbet så Björn vabbar hela dan. Hoppas bara inte Adrian vaknar sjuk han med.

Vi funderar på en ny resa

Efter uttråkningen på Teneriffa och hysterin i Italien har vi fått lite blodad tand på det här med utlandssemester. Om vi planerar något mitt emellan de där två resorna så borde det inte kunna gå fel. Det är rimligt och framför allt riskfritt att ha förväntningar på en perfekt semester där nånstans.

Nu funderar vi fram och tillbaka på en ny resa och när vi ska åka. Jag vill förstås åka imorn, och Björn vill åka både i juni och i oktober.

Det andra vi bör ta ställning till är resmål, sedan också vistelselängd och slutligen upplägg.

Vi tänker att 2 veckor på 2 olika ställen, vilket är den matematiskt exakta kompromissen mellan Teneriffa och Italien, borde bli bra. Eller så åker vi bara en vecka, till ett ställe.

Eftersom jag gör min praktik nu och blir klar med utbildningen till våren/sommaren, och INTE har head huntats hals över huvud med hela jaktlag och hunddrev, så följer sannolikt en period av, eh … sommarlov? I vilket fall som helst så är det inte högsäsong sommartid på den arbetsmarknad jag försöker ta mig in på, så att planera semestern till försommaren känns klokare eftersom vi inte vet hur tillvaron kommer att se ut i höst.

Eller hur? Hm? Försommar it is. Ska bara försöka pitcha detta till Björn också.

Nån som har nåt tips på resmål i juni?

Bilder från Italien 2017