Adrian sprillans nya och alldeles egna rum

Det är lugnare just nu

Adrians nätter har hemsökt oss, bokstavligen, ett bra tag nu som bekant. Jag tror att han kommer bli ett barn som även när han flyttat till eget rum kommer komma tassande frampå småtimmarna och krypa upp i vår säng.

Men det vet vi inte.

Vad vi vet (TA I TRÄÄÄ) är att han just nu verkar vara inne i en lugnare period. Han somnar fortare och enklare. Nätterna strösslas inte av barnvagnspromenader 1000 varv runt kvarteret eller lyckliga vakna timmar av förtjust kombinerad fäktning och språngmarsch mellan vardagsrum och kök medan alla andra sover som djupast.

Så i torsdags vågade jag säga det högt:

”Älskling? Jag ser en positiv trend. Vi måste haka på tåget innan det blir för sent!”

Adrian får ett eget rum

Vilket, undrar kanske nån. Jo, Björns (och mitt, eftersom ateljén fortfarande inte är i ordning) arbetsrum.

Vi har vetat hela tiden att det rummet en dag kommer att bli barnrum, men när vi inredde det levde vi fortfarande i den hysteriskt roliga villfarelsen att det skulle gå att ha barnen i samma rum ett par år. Därför är rummets väggar vita, och fondtapeten vit med svarta träd. En tunn vit gardin på en svart gardinstång prydde fönstret som saknade all form mörkläggningsmöjligheter.

Vi fick hjälp

I helgen gjorde vi ett ryck. Jonas kom hit i lördags och tog med pojkarna ut i ösregnet medan jag och Björn flyttade ut byrå, bokhylla, skrivbord, skrivare och 13 pappkassar med böcker och pärmar ur det blivande barnrummet. Björn spikade dit de sista golvlisterna som aldrig kommit på plats, och jag bar upp prylar på vinden. Rummet städades, och rullgardinen som legat ouppackad ovanpå Simons garderob i snart ett år monterades.

När Jonas kom tillbaka med barnen åt vi lunch, sen hjälpte han Björn att bära ner en garderob och upp en sekretär (modell bastant, anno 1862 (?)) för trappan. Sen fick han med sig kaffe i sin mugg med lock, och medan han drog på sig sin dyngsura jacka igen sa han:

”Asså, jag har varit ute med dem i 2 timmar. Det är ju inte som att de står still… eller springer åt samma håll. Jag är astrött nu, men ni måste ju ha det så här jämt.” Han skrattade och kliade sig i skägget: ”Jag vet inte om jag skulle palla det. Men det var kul!”

Shoppingrunda

I söndags tog jag med mig Simon och handlade en stor rund grön ryamatta och gardiner med blad på. Senare på eftermiddan åkte vi och köpte ett teepee-tält på en Blocketannons också. Det var ett DIY-projekt och visade sig vara något svårt att sätta upp, men nu står det där och båda pojkarna gillar det.

eget rum

Igår kväll blev det sagostund därinne, och sen kom duplon, gosedjuren, napparna, Björn och systemkameran så jag vill kalla det för succé – än så länge.

Jag har satt en ljusslinga (batteridriven) i toppen på tältet för att det ska bli extra mysigt, men det kommer inte riktigt till sin rätt på bilden. Björn sågade gardinerna som ”lite för mycket 70-tal”, men eftersom han inte la in sitt veto så hänger de kvar. Löv (blomblad) på träd liksom. Logiken undgick honom trots allt inte.

Jag kommer visa fler bilder när rummet är färdigställt, dvs när vi flyttat ut kontorshyllorna och och det är dagsljus så man ser nåt.

Adrian då?

Ja, han har såklart inte flyttat in än. Han sover middag där nu, och så fort det blir lite mer ordning ska leken orienteras dit. Gästsängen står kvar – det är inte som att vi tror att det här kommer gå på en helg – och när han börjar sova där på natten så… ja, vi får se hur vi gör. Men hellre än att han får komma in till oss när det strular så kommer nån av oss till honom. Så gjorde vi med Simon också – det finns för övrigt fortfarande en madrass i hans rum som vi kan sova på om det krisar.

Det här med syskonkärlek… inte helt självklart

storebrorInte så självklart

Det här med att tycka om varandra, alltså Simon och Adrian emellan, har inte känts så himla självklart hittills. Visst, det är klart att jag inte oroar mig för deras vuxna relation, men för småungar finns det inte så mycket annat än här och nu.

Simon var bara 18 månader gammal när han blev storebror, och det här året har nog inte varit helt enkelt för honom. Å andra sidan är det inte så mycket att fundera på nu; han blev storebror, det var vad som hände och hur det hade blivit annars får vi aldrig veta.

I egenskap av 1,5-åring så hade han ungefär noll kompetens i begreppet FÖR-SIK-TIGT, och så har det varit. Som väntat, alltså. Adrian har åkt på så mycket tjuvnyp, frontalattacker och sidoslängar som vi inte hunnit avstyra, och han är ändå lika glad och ångvältig som alltid. Han har blivit tålig, eftersom han liksom måste det.

Men Simon har också varit snäll, han har gett sin bror oräkneliga kramar och gosat och lirkat och pratat och lockat till lek (utan större framgång än så länge), så hopplöst har det definitivt inte varit.

Vi ser en förändring

Nu på sistone, och då tänker jag sen efter jag började skolan (vilket eventuellt är helt irrelevant), så har en förändring dem emellan blivit märkbar. Främst hos Simon, som har börjat bekymra sig om sin bror.

I måndags morse, när jag skulle gå hemifrån till skolan, gav jag min yngste en kram och puss i hallen men det såg inte Simon. Sen fick Simon sin kram och jag öppnade dörren för att gå, men då ropade han ängsligt tillbaka mig:

”Mamma? Mamma? Mamma, han, mamma. Han!”

Han pekade hetsigt på Adrian som glatt kom raglande, och menade att han inte hade fått nån kram; jag måste ge lillebror en kram innan jag fick gå.

Jag blev så rörd att jag missade tunnelbanan.

syskonkärlek

Adrian ger igen

Ja, den dagen har vi liksom väntat på sen han kom till världen. Vi har nämt för Simon, visserligen utan förhoppning om att han ska kunna ta till sig och förstå, men ändå berättat för honom att det kommer en dag då Adrian ger igen direkt. Detta blir förstås extra relevant eftersom Simon troligtvis inte kommer att vara den starkare av de två särskilt länge till – fast det har vi såklart inte sagt till honom.

Adrian har alltså börjat bita tillbaka, till Simons oerhörda förskräckelse. Plötsligt kan Simon, som för en gångs skull inte odlat en enda tanke på att bitas (halleluja), övermannas av en lyckligt entusiastisk och kärleksfull bebis, som inte riktigt är en bebis längre, och ta sig ur anfallet med fyra små prydliga tandmärken i armen och med krokodiltårarna som två fontäner ur ögonen.

syskonkärlekMan måste vara realistisk

– Vad det nu är. Att deras syskonkärlek skulle explodera från första stund är inget jag drömt om, för livet funkar inte så, men jag hoppas innerligt att de ska få en hälsosam och normal relation, och att de ska tycka om varandra.

Jag vet att en väldigt stor del av det hänger på mig och Björn… vilket känns ganska läskigt.

 

Julrabatter från mig till er!

Eller rent tekniskt sett är de inte från mig, alls, men jag bidrar. Lite.

Snart är det december!

god julrabatter

Julhysterin närmar sig. Snart är det första advent och ute skymmer det allt tidigare på eftermiddan. Jag avskyr novemberregnen, men älskar mörkret tack vare adventsbelysningen som får komma fram. Finns det nåt mysigare än att komma ner i köket en tidig vardagsmorgon före jobbet/skolan, och äta frukost i ett stilla sovande hus med adventsljusstaken i fönstret som enda belysning?

Nej.

Jag är av den sorten som drar ut på det in i det sista innan jag packar ihop julbelysningen på vinden igen. Helst hade jag haft den året om.

Ny grej

Det går bra för min lilla blogg. Inte är den enorm, men den är där den ska vara och det gläder mig nåt alldeles makalöst. Så på glatt humör, en morgon nyligen efter en lyckad redovisning i skolan, fick jag storhetsvansinne kom jag på att jag vill prova nåt nytt:

Adventskalender…!

Va? Vore inte det coolt? Sen kom jag på att det hinner jag inte med. Att börja uppdatera med saker varje dag i en månad vore att spamma i jämförelse med normal fart här, och jag hinner aldrig få ihop tillräckligt med material, så jag tänkte att jag lugnar mig lite och begränsar mig till några få luckor.

Det blir alltså ingen kalender, men nånting kul och nytt (för mig) ändå.

Julrabatter

Under perioden som kommer nu, du vet den här vad-ska-jag-köpa-till-min-småbarnsförälderbästis-i-julklapp-perioden, så kommer jag dela med mig av lite julrabatter här på bloggen. Rabatterna gäller på olika ställen, men gemensamt för dem är fokus på eko.

Jag har inte varit kund själv på alla ställen, än, så allt jag säger är att jag gillar vad de står för, jag gillar sortimentet jag ser och jag har inte hört nåt negativt om dem.

Rabatterna pågår olika länge och med olika startdatum. De kommer att samlas under kategorin Julkapitel 2017.

När?

Snart. Om nån vecka eller två 😉 Och det kommer inte påverka mitt vanliga stilla flöde av vanliga inlägg.

Sponsring?

Du menar om jag får betalt? Nej. Inte mer än att jag kan handla med min egen rabattkod då, precis som du.

Varför?

Alltså, jag har ju snackat om blåögda bloggare förr, men det här är annorlunda av flera anledningar;

  • Jag har själv valt ut företagen och kontaktat dem med erbjudandet.
  • Jag vill ge mina fina läsare nåt; det handlar alltså inte om mig.
  • Jag vill göra det enkelt och lättillgängligt att välja ekologiskt och giftfritt, därför att jag bryr mig.

 

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

Helgen i bilder

Jag brukar inte vara så mycket för såna här ”händelse i bilder”-inlägg, men ibland passar det ändå. Vi har inte gjort så mycket i helgen, ändå händer det massor. Vardagen händer, fast på helgen, typ.

Först bildtext, sedan bild. Lägg gärna märke till alla klädbyten hos vissa.

En helt normal helgmorgon. Simon gastar ”MAMMA HÄSS!!” samtidigt som Adrian kräver att leka tittut bakom ingenting på 10 cm avstånd.

Det här var när Adrian klättrat upp och satt sig i gåvagnen och inte lyckades ta sig ur den(??). Han fick hjälp de första 3 gångerna, sen gick Björn och hämtade mobilen för att ta en bild och då hann ungen bli förbannad på riktigt.

Vi besökte Ikea. När vi kom till lagret skulle Simon ”hoppe ne” och ”jomma”, och sen drog han in bland Hemnes avlastningsbord och röjde där ett tag.

Vi var på Max och åt lunch, tänkte det skulle vara enklare än att åka hem och börja laga mat. Vi hade glömt haklapp, och att Simon inte gillar hamburgare. Adrian gillar inte potatis i någon form heller men det visste vi i alla fall. Det var svårt att få i Adrian vatten utan att spilla, och Björn sa:

”Titta, jag får användning för mina kemikunskaper!”, och syftade på sitt pipetterande av vätska via sugrör i familjens yngsta mun.

Björn har monterat köksbelysningen. Han fick hjälp av Adrian. Det blev inte färdigt.

En helt normalt trött föräldraledig far har haft ovanligt svårt att kränga på ungen pyjamasen. Jag dog av skratt när jag såg bilden. Att döma av Adrians min så har Björn fått kämpa en del för att lyckas med höger arm i vänster ärm, vänster arm i vänster ben et ainsi de suite. Dragkedjan dras nu från sida till sida – dvs den skulle det om huvudet hade varit monterat under höger arm.

Sen var det ju Fars dag igår, men jag saknar bild till det. Simon fick bära papperspåsen med slipsen i och guldserpentin hängande över kanten, medan jag bar honom nerför trappan mot frullen i köket. Han räckte leende över påsen till sin far, ”hä pappa, hä”, som blev precis så glad som vi hoppades.

Att klippa en 2-åring…

Hur man klipper en 2-åring som sällan får titta på skärm

För dig som inte kan klippa och inte vet vad du håller på med.

Steg 1

Fråga om du får klippa håret, locka med Bamse/Alfons/Shaun the Sheep/whatever. Gå bara vidare om du får ett ”ja”.

Steg 2

Montera ungen framför datorn.

Steg 3

Visa upp dina verktyg, tala om vad du ska göra.

Steg 4

Spreja håret med vattenflaska, förslagsvis den ni använder till att stryka tvätt. Kamma bort matrester/snorkråkor/tejp/prylar som eventuellt gömmer sig i rufset, och kamma håret ut från huvudet.

klippa en 2-åring
Simon fångad framför Shaun the Sheep.

Steg 5

Använd ögonmåttet och klipp med sax på valt avstånd. Det kommer att bli ojämnt, det kommer inte se ut som om barnet har besökt någon yrkeskunnig, men det kommer att bli bättre än du vågar hoppas på.

Tips

  • Välj en lätt febrig kväll, eller annat tillfälle när den fysiska aktiviteten är lättare att kortsluta.
  • Dammsug hela våningen och släng närvarande kläder på tvätten om du vill slippa plocka småhår ur munnen i en vecka framöver.

 


 

Nyhetsbrev
Prenumerera på Mammatrams blogginlägg! Du får dem på mailen när de publiceras, hur trevligt som helst!

Jag delar aldrig med mig av dina uppgifter, du är trygg här och du kan avprenumerera när som helst. Får du ingen mailbekräftelse så kolla spamfiltret.

När Universum gav mig nya vantar

November är redan här och jag letar fortfarande förgäves efter nya stövlar som kan ersätta mina trogna men ack så slitna vapendragare från 2008. Där har vi hela nackdelen med att köpa kvalitet; när man till slut måste förnya finns det inte längre kvar.
Det kommer antagligen sluta med att jag inte hittar några i år heller.
Kanske i vår då… (?).

Som tur är går det bättre på andra fronter. Jag hade ett par mockahandskar som jag köpte på eBay för 5 år sen och har misshandlat flitigt sen dess, det hade gått hål mellan fingrarna och färgen var oigenkännlig, och i brist på andra vantar hade jag dem på mig när jag åkte till skolan för några dagar sen.
Jag satt på tåget med handskarna i knät, sen gick jag av tåget och började gå mot skolan, och sen blev det kallt om händerna eftersom handskarna låg kvar på tåget.
Samma dag på vägen hem satt en tjej mitt emot mig på tunnelbanan. Hon hade satt sina vantar bakom handtaget vid fönstret och jag upptäckte att hon glömt dem flera stationer efter att hon gått av.
Klart att jag tog dem med mig. De är inte snygga, men de är svarta och alltså diskreta och det är ganska kallt ute nu.

Tack, Universum, för mina nya vantar.

nya vantar

På en tredje front går det mindre bra; Simon är sjuk med hög feber om kvällarna och nätterna precis som förra vintern. Resultat: dålig sömn för alla. Adrian störs förvisso inte av Simon, men han ordnar tillräckligt med störningar för egen maskin så det gör inget.

På förskolan säger det att det antagligen är samma sak som de andra barnen hade förra veckan, och i så fall får vi räkna med att det tar en vecka att bli frisk. Under tiden känner Björn sig sliten, som är ensam med båda pojkarna hela dagarna när jag är i skolan. Stackarn. Jag avundas honom inte. Jag avundas ingen av dem, faktiskt.


PS. Om du säger att vantarna är dina så kommer jag inte att tro på dig.

Hur man ser skillnad på naturmaterial och syntetiskt i kläder

Tänkte bara berätta, eftersom det kan hända att det är fler än jag som funderat, hur man vet att någonting är tillverkat av 100% naturmaterial.

Varför

När jag hade mitt ryck att införa tygblöjor i tillvaron så ville jag inte använda syntetiska material, alltså inget polyester och fleece utan bomull, hampa, bambu eller annat lämpligt (kan för lite om tygblöjor känner jag). Så jag köpte ett 5-pack blöjinlägg av ”100%” bambu” på Tradera.

När jag fick dem kändes de syntetiska, alltså de var lite för mjuka, lite för lika fleece i ytan, så jag ringde till Carina (körsnär/lärare i sömnad/Björns faster) och frågade hur man vet.

Hur

”Kan du klippa bort en tråd nånstans ifrån, utan att det går sönder?” frågade hon.

”Kanske. Vad gör man med den sen då?”

”Man bränner den, med en tändare. Naturmaterial förkolnar, det blir sotigt, men om det är plast i så smälter det.”

Jag hittade ingen tråd, så jag klippte loss en bit av ytskiktet på ett ställe där jag trodde att det skulle skada minst. Jag la den på en ugnsplåt på utebordet, men den snabba lilla brasan var svårtydd. Jag var ändå säker på min sak, så jag offrade hela blöjinlägget för bevis inför reklamation.

Resultat

bambu eller syntetiskt

Jag eldade alltså inte upp rubbet, utan klippte bara av en hel bit med alla lager.

naturmaterial eller syntetiskt

Det visade sig att ytan trots allt troligtvis var i 100% bambu som utlovat, men det var definitivt inte mellanlagren. Man ser kol och aska från ytlagret, men också tydligt hur materialet under har smält och runnit lite.

naturmaterial eller syntetiskt Jag reklamerade* och fick pengarna tillbaka efter att ha skickat bilder.

Nyhetsbrev
Prenumerera på Mammatrams blogginlägg! Du får dem på mailen när de publiceras, hur trevligt som helst!

Jag delar aldrig med mig av dina uppgifter, du är trygg här och du kan avprenumerera när som helst. Får du ingen mailbekräftelse så kolla spamfiltret.

*Målet med att försöka gå över till tygblöjor var att minska miljöpåverkan, inte öka den genom att släppa ut ännu mer mikroplaster i vattnet.

 

 

SaveSave

Oktober glittrar i backspegeln

Då var det dags igen; ny månad, nya favoriter.
Har du sett alla från oktober?

1.

Nästan ny vagn. Björn räddade oss.

Stället var stort, barnprylar och barnutrustning täckte väggar och golv. Jag följde en pigg säljare mot skötborden när jag fick min snilleblixt. Jag sa:
“Vet du nåt om syskonvagnar?”

2.

Jag avskyr TV-reklam. Jag avskyr gränslösheten.

Det här inlägget handlar om att överfallas och attackeras av information som man inte vill ha. Exemplet är en vansinnig tragedi. Känsliga föräldrasjälar; läs försiktigt. Eller inte alls. Är du som jag så läs inte.

3.

Hur småbarnsföräldraskapet påverkat min personlighet

Sånt märker man inte när man är hemma; hur man sakta men säkert förändras och anpassar sig till den dramatiska förändring som familjebildning alltid är.

4.

Vid skiftet av föräldraledigheten

Jag blev plötsligt, trots att jag hade föräldraledigheten i färskt minne, den som kom hem och tittade sig omkring och undrade vad sjutton de hade gjort hela dan.

5.

Adrian fyllde 1 år

Adrian var först förvirrad, och sen inträdde nån form av genomgripande livslycka på alla plan över det han fått i sin skål.